Stuteriet

Vi driver ett litet stuteri som föder upp Welsh ponny sec C (welsh ponny av cobtyp) baserat på importerade klassiska toppblodslinjer från Wales, (bl.a. Synod, Parc, Parvadean och Popsters).
Syftet med vår uppfödning är att föda upp rastypiska Welsh sec C med ett temperament som passar barn och som kan användas inom alla discipliner.
Vi vill gärna att ponnyerna är i det närmaste “up to height” alltså någonstans mellan 134 och 137 cm i mankhöjd och de skall ha utpräglad ponnykaraktär. Försöker att satsa på ponnyer med väldigt mycket sec C-blod utan så mycket inblandning av sec A och D.

Redan som barn mötte jag welshhingsten Örnäs Twilight RW 11. Hans pyttesmå öron, mörka vänliga ögon, rufsiga pannlugg, stenhårda mule, mun och näsborrar, hans breda välmarkerade ganascher och platta breda panna var oemotståndliga. Welshen hade satt sig i mitt hjärta.

Vart kommer namnet ifrån?

Jag har haft uppfödning av Flatcoated Retriever och mitt registrerade kennelnamn är Storspovens Kennel. Storspovens Stuteri passas då bäst kan tyckas, men rasen är welshar så vad skulle inte passa bättre än Storspoven på walesiska. Så det fick det bli, GYLFINIR uttalas ungefär Galvinir.

Mitt “Hästliv”

1966 – Tallbackens Bam-Bam

Min syster och jag, nio och elva år gamla köpte tvååriga fjordvalacken Tallbackens Bam-Bam, vår allra första häst. Vi fick betala honom och persedlar själva men mamma och pappa hjälpte till med löpande kostnader.

Bam Bam var helt okomplicerad och otroligt snäll. Det var i princip bara att rida och faktiskt bara att köra. Visst, han kunde vara envis, men syrran och jag var envisa vi med och vi gav oss inte.

1972

Jag och Bam Bam red in en andraplacering i LB dressyr bland halvbloden i Björbäck RF. Bam BamSå mycket roligt vi hade med den hästen. Vi red ut i skogen, tränade dressyr, hoppade, red terrängritt, hubertusjakter, tävlade med stor framgång både hoppning, dressyr och en och annan fälttävlan. Vi simmade med honom, tolkade och åkte släde till julottan.

Han pensionerades lite för tidigt och i och med det så åldrades han och stelnade till. Det var jobbigt att lägga sig och att komma upp, så hösten 1985 efter en lång skön sommar fick han sluta sina dagar hemma, mumsandes på äpplen.

1978 – Bokhaga Elton

Min allra första EGNA welshponny köptes, hingstfölet Bokhaga Elton, SPAR 52050/78 sec B. Elton kastrerades och aldrig kunde jag ana vilken häst det skulle bli. Jag åkte på inkörningsläger för Alf Olofsson uppe i Rättvik på Brudvik hos Odd Jansson med familj. Därmed startade min karriär inom körsporten. Jag hade “åkt” häst insåg jag. Nu började jag köra.

1984, 1985 och 1986

Elton och jag startade vår första körtävling 1982. Första Svenska Mästerskapet var 1984 då vi blev placerade totalt fyra. Lika så blev det 1985 men 1986 knep vi guldet! Bokhaga Elton

Nordiska 1989

1985, 1988 och 1989

1985 köpte jag sec. B welshhingsten Candide RW 72 som parhäst till Elton.

Efter några år av hård träning så kom 1988 och 1989 då det blev två raka SM-silver för mig, Elton och Calle.
1989 blev vi också fyra totalt i Nordiska Mästerskapen.

1990 till 1994

Våra barn var nu stora nog att rida så Elton och Calle skolades om till ridponnyer. Elton var fantastisk, aldrig sur, bara positiv och glad. Han hade flera vinster och placeringar upp t.o.m MSB hoppning trots att han var kort i rocken med knappa 130cm och egentligen kanske skulle gå med b-ponnierna istället för med de stora c-ponnierna. Han hoppade det hinder som var framför näsan så det gällde att styra. Ni som var på SWF:s hoppmästerskap på Valla 1991 kanske minns hur han i omhoppningen klippte en trippelbarr baklänges till ryttarens förvånade rop “Men Elton”. Två gånger tog vi honom till SWF utställning och båda gångerna blev det 88888=40, Guld och BIM.
Elton drabbades av Cushing Syndrom och som följd av det fick han fång. Han pensionerades och fick även han sluta sina dagar hemma på gården, 21 år gammal mumsandes på havre.Candide RW 72

Candide RW 72 var även han en fantastisk barnhäst. Han kunde stå vid tävlingsbanan avslappnad och man såg bara på hans lite fladdrande näsborre då han “humrade” lite försiktigt om någon annan kom och trängde sig in tätt intill. Då var vi tvugna att säga till folk att kanske inte stå allt för nära, han var ju trots allt hingst.
Calle har lämnat stort avtryck i våra barn, från att sitta i höet hos honom, spränga fram i galopp i skogen, hjälpa till då han skulle betjäna sina gästande ston, till att placera sig i LA hoppning. Det var med sorg och stor saknad vi sålde honom 1995 men flickorna var för stora och plånboken för liten.

1995

Nu började vi glida iväg från welshen. Två D-ponnier inskaffades till dottrarna, den irländska importen Goldie Bravo och det lilla halvblodsstoet i D-ponnyformat Breathless kallad Råttan. D-ponny tiden blev inte så långvarande, Goldies ryttare, vårt mittersta barn, beslöt sig for att sluta med tävlandet. Den yngsta dottern växte så det knaka och var redo för stor häst redan som 13 åring.

1996

De båda tävlings ponnierna såldes. Vi köpte connemarahingsten Önnarps Chateau som sedemera premierades och fick stamboksnr RC 88 Tyvärr användes han inte så flitigt i aveln. Han kastrerades efter att ha drabbats av testikelinflammation, såldes och skördade framgångar på dressyrbanorna innan han såldes vidare som läromästare.

Det inskaffades ett halvblods sto, Miss Marion till yngsta dottern. En häst med fantastiskt hopphuvud och som njöt för fullt på meetings. Dottern (och jag med faktiskt, från läktaren) lärde sig massor och hon och Aaron tog sig upp i klasserna och tävlade i 1.35 på nationell nivå. Aaron fick dock sluta sina dagar alldeles för tidigt då hon drabbades av strålbenshälta båda fram. Fast det gått mer än 10 år så kan jag ibland sakna henne enormt. Yngsta dottern beslutade sig för att lägga av med hästar i samma veva.
Goldie, Clintan och Aaron

2002

Barnen var nu sen en tid utflugna och lika så tävlingshästarna. Jag hade ett par connemaror i stallet, bland annat så var jag fodervärd åt hingsten Fendt RC 55. Vilken gentleman. En ponny som man kunde lita på i alla situationer och som fick ut mig på tävlingsbanan i körning igen. Ett fantastiskt minne med honom var när vår dotter Hanna och Fendt fick följa katafalkvagnen vid Astrid Lindgrens begravning representerande alla hennes sagor. Stort.Fendt RC55

Aina Kjellstrand, min goda vän och groom sen körtiden bjöd med mig att följa med på en stuteriresa till Wales.

Det blev ett brutalt uppvaknande. Jag som haft welshen närmast hjärtat sen jag var barn, insåg nu att det var dags att satsa på welsh igen och nu var det sec C som hägrade. Lite maffigare, skulle passa utmärkt till körning och jag skulle kunna damma av min körutrustning och kanske börja tävla igen.

2003 – Talyllyn Abel RWC 7

Spanare i Wales sökte med lupp efter en topp sec C hingst till mig. Talyllyn AbelDet tog ett år och så kom det ett mail… “Jag har en video på några häftiga sec C som ska säljas på cobauktionen, är du intresserad?” Så klart jag va. Som jag studerade den videon.

Videon med fyraåriga Talyllyn Abel, en fux med bläs, fyra helstrumpor och ljus man och svans, som en sagohäst! Till och med min man som inte alls gillar hästar, föll för Abel och bokstavligen beordrade mig att åka över till auktionen. Jag bokade om i almanackan och fick med mig min äldsta dotter. Det sista vi hörde från mannen var “se till att inte komma hem utan häst”. Så så blev det. Jag är med welsh igen.

2004 – Hafodyrynys Rosemarie KWC 37

Jag skulle minsann inte ha nåt sto inte och jag lovade dyrt och heligt inför stuteriresan 2004 Hafodyrynys Rosemarieatt inte skulle jag komma hem med nån häst. Och definitivt inte med ett sto.

Men… Det svischade förbi ett litet brunt sto, Hafodyrynys Rosemarie KWC 37, med mycket bra stam på cobauktionen, dräktig. Jag hade inte registrerat mig, skulle ju inte handla, så jag kunde inte ropa. Men stoet blev inte sålt och jag satte en liten kråka i programmet bredvid hennes namn. Sen kunde jag knappt tänka på annat. Skulle jag köpa? Blev hon såld utanför ringen? Ska jag verkligen ha ett sto? Dräktig va hon, då blir det ju ett föl också, vad ska min man tycka? Till slut, när auktionen var över så ringde vi ägaren i alla fall och hon var inte såld. Det blev affär! Rosemarie har lämnat oss två föl men är nu såld som hopp-ponny.

2005

Våren 2005 föddes stuteriets första ponnyföl ett ljuvligt litet sto som döptes till Gylfinir Bonesig Marion efter dotterns tävlings häst Miss Marion.

Flocken utökades under hösten med ett till stoföl, Erw-Wastad Ruby, som jag köpte in från Wales som sällskap till Gylfinir Bonesig Marion KWC 52.

2008 – Popsters Pavlova

I april 2008 var jag över i England och inskaffade ytterligare ett sto, Popsters Pavlova. Hoppas hon kan ge mig ett stoföl efter Abbe så jag kan utveckla mitt avelsarbete vidare med egna uppfödningar.

2012

Våren 2012 tog vi vårt pick och pack och flyttade från Katrineholm i Södermanland ner till Laholm i södra Halland. Äntligen en egen gård med mark och ett lättskött stall. Njuter av att se min lilla welshflock i mina egna hagar.

SM Guld

2012 – Welshponnymästare i hoppning

Jasmine Lundblad hade tränat och tävlat Talyllyn Abel i hoppning under ett par år och under Vingåkers RF’s “Guldsporrarna” i juni 2012 anordnades Svenska Mästerskapen för Welshponny av Cobtyp. Jasmine och Abbe knep värdigt guldet!

Svenska Halvblod

Avel hade jag ägnat mig åt under många år med min kennel och mina flatcoated retrievers men också under några år med halvblod efter att jag övertog min systers sto Corall. Fyra avkommor blev det undan henne innan hon såldes som familjehäst, hon blev drygt trettio. Den första avkomman var Al Capone som föddes som fux med bläs och fyra helstrumpor. Han blev dock skimmel. Såldes till en landslagsryttare i dressyr. Nästa var stoet Nått-På-C som gick breeders i hoppning, Tredje stoet Karins Kajsa som gick tillbaka till min syster och levde som familjehäst fram till att hon sluta sina dagar 2013. Sista avkomman var Lady Chatterly som, som treåring, kvalificerade sig och var med i finalen på Elmia i Tranesläpets talangjakt. Hon såldes sedan till en dressyrryttare.
Jullan